Hujja - näsan sprang läck idag igen på boxningen.. såhär ser min svettduk ut i nuläget
Halloj och tjena!
Jag skriver förbannat sällan på bloggen och jag vet att min kära svägerska muttrar lite över det. Men - hon får glädjas över de få inlägg som blir till.
Tänkte ta tillfället i akt och gratulera mig själv här och säga grattis till mig själv! Igår fick jag mitt första näsblod på grund av boxning. Det var Jesper som fick in en lyckoträff mellan garden min och rammade näsan snett på. Fæn mænd vad det rann sen - jag är glad att vi kör vaselin i fejjan innan vi går in i ringen, det gör att handskarna glider på ansiktet istället för att fastna. Men såhär i efterhand kan jag också meddela att tandskydd inte skyddar näsan. I dag sitter jag med öm näsa och funderar över livet.
Här är förresten en bild på mina fina nya rosa handledslindningar.
Tänkte att när jag ändå bjuder på bilder så ska ni få se på min utsikt från balkongen också. Det är minusgrader i danmark... hur går det till? Jag har ju flyttat söderut!
---------------------------------------
VARNING FÖR SJÄLVGODHET
---------------------------------------
Och så lite ben - för såhär blir dem av att boxas och springa
Det är nog galenskap!
Det tar mig tillbaks till träningen med Åsa Haglund, denna fantastiska kvinna som drev oss till vettig och hård träning på Kanotsällskapet Ägir. Men nu handlar det om en liten nittonårig jänta som är min tränare istället - hon är galen! Men jag gillar det! Jag boxas på Århus Boksecenter två gånger i veckan.. kom just innanför dörren efter träningen idag och jag sitter i soffan och skakar i händerna. Det är hårt, det är tungt, man blir förbannad - men det är oh så härligt(uttalas osohäli')!
Min kära sparringpartner, den halvtyske Nils-Kristian, och jag hade en god sparring idag, vi båda blev lagom förbannade och var vid slutet av sparringen rätt... trötta.
Nu orkar mina fingrar inte plita ner mer
Nils
Tänk - jag spenderar lördagskvällen helt själv här i min lägenhet och slösurfar och kollar på youtubefilmer samtidigt som tv:n står på i bakgrunden och visar nån halvdålig deckarserie som någon köpt in för att den blivit "hyllad av kritiker i USA".
Jag har börjat värdera mitt eget sällskap så mycket mer nu sen jag började studera vid kaospiloternas högkvarter. Jag tror det har att göra med den sociala genomstekningen jag blir drabbad av varje dag - det är skitkul! Men hur gör jag när allt närverkande blir en enda stor klump i örat som gör att jag vill stanna hemma och bara vara själv på helgerna?
Men helt ensam har jag bestämt inte varit idag - jag spenderade en stund tillsammans med Stella, min gamla dansvän från Uppsala som studerar medicin här i Århus, trevlig tjej det där, kaffe, the och promenad och prat om hjärtstillestånd, latinska namn på muskler och reflux - hur trevligt låter inte det?
Du, förresten, vad tycker du om den nya layouten på min blogg?
Nilsern pilsnern.
Inlägg
Alla kommentarer
